Umedeltats Fältstation

Vi låter skogsförvaltaren Gustav von Post, en av Västerbottens ornitologiska förgrundsgestalter, med några meningar från 1946 ge en tillbakablick på ett redan då välkänt fågelområde: 

“Redan i mars återkomma de första flyttfåglarna till skärgården, där vakar lekt upp i älvmynningar och sund, och vind och sol låtit dagsmejan frilägga betesplatser på strandängarna. De år, då våren är sen i fjällen såväl som i skogslandet, och sjöarna ännu äro istäckta liksom stora delar av havet, samlas i regel ofantliga fågelskaror i väntan på att den riktiga våren skall komma. Vid ett par tillfällen har jag sålunda sett fågelskaror uppgående till 30 à 40 tusen individer samlade i vattnen vid Umeälvens utlopp kring ön “Tuvan” och i sundet mot Västerfjärden och Bergön. Man har då enastående goda tillfällen att studera de praktfulla vårdräkterna, som andfåglarnas hanar bestå sig med, och detta gör att det lätt att bestämma de olika arterna. I mitten av april komma de första gässen, och sträcket öka mot månadens slut, ja, ofta in i maj. Man kan iaktta, hur de göra rekognosceringsfärder mot fjällen och därvid följa Umeälven uppströms, men mot kvällen återvända flockarne i sydlig riktning och uppsöka sina betesplatser, där de övernatta. Till alla dessa fåglar sällar sig vadarnes rikliga skara med vipan och tranan som förtrupp. Några av de arter, som man får se på vårsträcket, äro hemmahörande på ishavets öar och kuster och uppehålla sig endast under kortare vilopauser i vår skärgård.” Ur: “Fågellivet på öar, skär och stränder längs Västerbottens kust” (Västerbotten 27: 66-83).