Verksamhetsplan UDF

Videsparv, sävsparv
Videsparv och sävsparv | Foto Dag Österlund

Umedeltats Fältstation – verksamhetsplan

Umedeltat är ett av Sveriges tio art- och individrikaste fågelområden och ligger inom cykelavstånd från centrala Umeå. Hela 309 fågelarter har setts och 147 av dem har setts under omständigheter som tyder på att de kan häcka.

Umeälvens delta har bildats vid Ume- och Vindelälvens gemensamma mynning i Bottniska viken vid Holmsund-Obbola. Från ett fågelperspektiv är Natura 2000-området ”Umeälvens delta och slätter” den centrala delen i en gammal havsvik – hädanefter kallad ”Umedeltat” – som sedan Kristi födelse på grund av landhöjningen och avlagring av miljontals ton sediment stigit upp ur havet och successivt koloniserats av växtlighet. Umedeltat är beläget i en knutpunkt där två stora flyttstråk möts. Det mest kända stråket löper längs den svenska kusten och förbinder de sydvästliga övervintrings¬områdena med häckningsområden i norra Fennoskandien och ryska tundran. Inom några få kilometers avstånd på ömse sidor om strandlinjen flyttar varje vår som höst stora mängder svanar, gäss och änder, rovfåglar, vadare och tättingar. De allra flesta fåglar som flyttar dagtid följer sk ledlinjer. Detta rör sig ofta om kuster, stora sjösystem eller älvdalar. Vid Umedeltat viker på våren följaktligen stora fågelskaror av upp mot NV och den stora västliga taigan och fjällvärlden. Exempel är sångsvan, taigasädgås, bläsand, kricka, stjärtand, trana, fiskgjuse, ljungpipare, brushane och bergfink. Andra populationer av dessa arter ska ytterligare längre norrut och fortsätter därför vidare längs kusten, kanske till Skellefteälven eller Piteälven som är de två närmaste ”avfarter” mot taiga och fjäll. Eftersom det är långt till närmaste stora rastplats söderut för många våtmarksfåglar blir Umedeltat och dess slätter en högst nödvändigt rastplats på den långa påfrestande resan. Slättlandet i Umedeltat är det största sammanhängande odlingsområdet norr om Uppsalaslätten.

Ett mindre känt flyttstråk går mot SO/NV över Norra Kvarken som är det kortaste avståndet mellan det svenska och det finska fastlandet i hela Bottniska viken. Det innebär att sydostflyttande landfåglar, som vill undvika att flytta över öppet hav, här har en ypperlig genväg till Övre Norrland. Exempel på arter som följer detta stråk är: fjällvråk, jorduggla, trana, myrsnäppa, smalnäbbad simsnäppa, gråsiska, lappsparv och snösparv. Sannolikt är det fler arter än trana som har populationer som flyttar både mot SV och SO. Sträckobservationer vid Västra Kvarkens kuster tyder på att tornfalk, stenfalk, fiskgjuse, blå kärrhök, svartsnäppa, grönbena, gluttsnäppa, brushane och ljungpipare kommer in över Kvarken i betydande mängder. Fjällgåsen flyttade denna väg i tusental och kunde utöver i Umedeltat även ses rasta ute på Holmöarna.

Huvudsakligt syfte
Huvudsyftet med fältstationen är att med vetenskapliga metoder kvantifiera rastande och häckande fåglar, beskriva de funktioner som Umeälvens delta har för olika fågelarter/populationer samt verka för att dessa funktioner vidmakthålls eller förbättras. Ett långsiktigt mål är att bygga upp kunskap om
1) flyttvägar
2) övervintringsområden
3) häckningsområden
för de fågelindivider/populationer som regelbundet utnyttjar Umedeltat under vår och/eller höst. Umedeltats fältstation skall bidra till ny kunskap om hela livscykeln för arter som nyttjar området, och som är bristfälligt studerade. Största vikt läggs på de arter/populationer som är upptagna i EU:s Fågeldirektiv, på svenska rödlistan eller som BirdLife International prioriterar som hotade eller på annat vis speciellt skyddsvärda.

Syftet uppnås genom regelbunden inventeringsverksamhet, ringmärkning samt riktade studier mot för tillfället speciellt utvalda arter i fältstationens regi. Utöver ideell verksamhet skall initiativ tas för att attrahera ledande internationella forskare och deras forskningsprojekt till Umedeltat.

Arter för vilka Umedeltat har en mycket viktig betydelse och för vilka mer riktade studier bör stimuleras är t ex taigasädgås, bläsand, kricka, storskrake, fjällvråk, blå kärrhök, pilgrimsfalk, myrsnäppa, brushane, vitryggig hackspett, mindre hackspett, blåhake, ortolansparv, videsparv, lappsparv och snösparv.

Sjöfågeljakt är tillåten inom Natura 2000-området efter 25/8. Vi vill verka för att det genomförs begränsningar i tid och/eller rum för att kartlägga jaktens betydelse för området under höstflyttningen. Ett mål är att försöka få bort all jakt inom några centrala delar av aktiva deltat men även slättlandet.

Slutligen vill fältstationen verka för att tillgängligheten förbättras, i synnerhet för ornitologer. På detta sätt kan mänskliga störningar minimeras. Alla byggnationer ska ske utifrån fåglarnas behov.

Förslag på arbetsmetoder
I. Räkning av häckande och rastande fåglar med betoning på våren.

II. Ringmärkning av häckande och rastande fåglar. Lämpliga områden för tätting-märkning är den sk ”buskridån” på Röbäcksslätten men sannolikt även vid Villanäs eller södra Degernäs. Märkningen av tättingar kommer att riktas mot blåhake, rödstrupig piplärka, bergfink, ortolansparv, videsparv, lappsparv och snösparv.

III. Studier av vattenståndets betydelse för vadares rastning.

Fältstationen ska vara en separat enhet under VOF och helt självständig gentemot myndigheter. Vi väljer själva vilka sponsorer vi vill ha. Fältstationen har ett särskilt delkonto under VOF som folk kan ge sitt bidrag till via PG-blanketten för medlemsavgiften. Märk talongen “Umedeltat”.

Ledningsgrupp
Fältstationen ska inte ha någon formell styrelse och inga stadgar utan en ledningsgrupp bestående av minst fem och max nio amatörornitologer anslutna till Västerbottens ornitologiska förening. Majoritetsbeslut tas innan någon verksamhet drar igång.

Den 1.7 2005 godkände VOF:s styrelse denna verksamhetssplan.
Den 10.10 2005 reducerades antalet “fokusarter”.
Den 11.5 2006 ändrades maxantalet i ledningsgruppen till nio
Den 5.11 2009 reducerades ledningsgruppen till sex personer

Dela inlägg